Ja så är det, det har hänt en hel del sedan sist jag skrev här i bloggen:
• 28 mars råkade jag gå och vinna SM för Unga Bagare i Göteborg, Galet förvånad men sjukt nöjd och glad var(är jag).
• Den 29 mars befann jag mig i direktsända TV4 nyhetsmorgon där jag fick baka live och prata lite om tävlingen. Väldigt roligt även om jag inte direkt hade hunnit förbereda mig. Kom nämligen inspringades i studion 3 minuter innan jag skulle vara i sändning så det var bara att låtsas som om jag hade koll på läget, prata på som jag inte har så svårt för och tja helt enkelt bara göra det jag kan bäst, baka =) Det gick bra, nervös hann jag nästan inte bli och efter 2 timmar i TV så fick jag sätta mig i en taxi och flyga hem till Tönsberg.
• Väl tillbaka i Bakeriet har folk gratulerat till vinsten. Själv kan jag nog inte riktigt förstå att jag faktiskt gick och vann hela grejen.
• Nu såhär några veckor senare har allting på ett sätt lagt sig lite, det ringer inte lika många journalister längre, jag behöver inte stå både med min svenska och norska mobil som ringer samtidigt och fundera på vilket samtal som jag ska svara på först, vilket som kan vara mest viktigt. Nu räcker det med att jag svarar i en telefon några gånger om dagen
SÃ¥klart var mitt mÃ¥l med SM att vinna, men att jag skulle lyckas, dÃ¥ det ocksÃ¥ fanns 11 andra helt fantastiskt duktiga bagare i finalen är…
Jag är dock sjukt glad över att allt slit faktiskt gav sig. Jag tror ocksÃ¥ att hade jag inte haft ett mÃ¥l i sikte (typ vinna eller att göra bra ifrÃ¥n mig sÃ¥ jag slapp skämmas för mina bakverk) sÃ¥ hade det nog varit svÃ¥rate att hitta motivationen. Att under mer en en mÃ¥nads tid knappt sova mer en 1 timme per dygn och ibland vara vaken 48 timmar, sova en för att sedan stiga upp och baka, jobba, träna och vara vaken 36 timmar till, innan man fick joina kudden nÃ¥gra timmar igen, det hade nog varit sjukt svÃ¥rt att hÃ¥lla sig motiverad, taggad och ja framför allt att hÃ¥lla sig pÃ¥ benen. Jag märkte den sista veckan innan tävlingen att jag var pÃ¥ bristningsgränsen. Tack och lov är det mÃ¥nga som hjälpt mig under vägen till SM och utan alla hade jag aldrig klarat det. Jag hade även förstÃ¥ende tränare i TB-aktiv som förstod att jag kanske inte kunde träna fullt ut veckorna (mÃ¥naden) innan SM just för att all min lediga tid gick Ã¥t i Bakeriet. Det var nog jag själv som tyckte det var mest jobbigt att bortpriorietera en joggingtur mitt i natten eller nÃ¥gon annan gÃ¥ng pÃ¥ dygnet. Jag hade verkligen inte tid och det gjorde ont i hjärtat för, innan SM-träningen började pÃ¥ allvar sÃ¥ hade jag kommit igÃ¥ng med träningen pÃ¥ sÃ¥ sätt att jag faktiskt längtade till att fÃ¥ träna och svettas….nu är SM slut och siktet är nu iställt pÃ¥ EM i Frankrike i November. Vägen dit är dock lÃ¥ng och det är nog bara bra för dÃ¥ har jag ju nu äntligen TID att lägga pÃ¥ TB-träningen igen.
Sedan jag kom tillbaka frÃ¥n Sverige har jag varit ute och intervallöpt flera gÃ¥nger i veckan, jag har sedan i mÃ¥ndags antagit “The Plank Challenge”, jag lyfter fortfarande 30 kg mjölsäckar i Bakeriet, tränar styrka hemma i stua, ja jag har helt enkelt kommit igÃ¥ng igen och det är sÃ¥ jädrans skönt!! Nu är det väl dryga 80 dagar kvar till loppet, det känns som om jag är nÃ¥gorlunda pÃ¥ banan om inte sÃ¥ är jag full i energi, motivation, ja jag är helt enkelt hur pepp som helst, nu ska jag ge gärnet sÃ¥ ska nog även denna utmaning sluta bra

Bullar och Wiener =)
Nu ska en trött bagare snart sova, nattjobb ensam hela helgen, känns inte alls särskilt kul att vara ensam, till tröst har jag att jag trots allt får göra det jag gillar allra bäst, nämligen baka! På återseende